Vi är barn som glömde sanningen

När bröts alla äkta föreställningar om obegränsade möjligheter ned?
Brända pappersark med sanningar
som sprids som aska med vinden
och försvinner.

Barn som drogs från fantasi
och hopp
och glädje
ned på jorden.

De byggde murar kring oss.
Berättade vad vi skulle tro och tänka och känna.
Lät oss tro att allting kom inifrån.

Du, låt oss glömma världen.
Låt oss glömma alla regler de givit oss.
Låt oss hoppa, och falla, tillsammans.

Jag kan inte lova dig i morgon, men du får mig idag.



Poetry by kristallkross
Read 795 times
Written on 2013-04-09 at 09:39

dott Save as a bookmark (requires login)
dott Write a comment (requires login)
dott Send as email (requires login)
dott Print text


F.i.in.e Moods The PoetBay support member heart!
This made me think of disappointment and a sense of betrayal for what was believed to be but turned out wasn't quite how it was presented. As children, our worlds are shaped by our parents and adults around us (who sometimes shelter in a way that builds walls around the child), and comes a point in our growth where a lot of those things need questioning and revising, so that we make up our own mind about them. A sort of breaking free from what turned out to be untrue is how I am feeling the expression. Those are the thoughts that come to my mind reading your words. I like how you constructed your poem and the last line particularly sticks with me. Very good!
2013-04-09