A poem that I translated from Swedish, if to my best friend and soul-sister Hanna.
I have touched on
the seams
of your costome-made suffering,
your body, shivering on the granite in
the staircase
is a torment with I
want
to gather away from your
freckled shoulders.
It feels like
I break down in pieces
when you cry,
how you hide your self
in your hands
and let me
sit there and stare straight in front of me.
you presses the fingers
agains the spotted eyelids
and try to exchange everything,
see if there is purchase on approval
on the memorys you realy don't
need.
I know that you feel lonely,
I remember the chinashoes against the octopusfossils,
I remember the music from your worn out earphones,
knows that I can't peel off
everything thats happend,
but I can sit next to you
and hold my arms around you
as long as it takes.
The original:
Jag vet att du känner dig ensam,
jag har känt på
sömmarna
av ditt costome-made lidande,
din kropp, darrande på graniten i
trappuppgången
är en plåga som jag
vill
kunna plocka bort från dina
fräkniga axlar.
Det känns som
Jag bryts i bitar
när du gråter,
hur du gömmer dig själv
i händerna
och låter mig
sitta där och stirra rakt framför mig.
Du pressar fingrarna
mot de fläckiga ögonlocken
och försöker byta ut allt,
se om det finns öppetköp
på minnen du verkligen inte
behöver.
Jag vet att du känner dig ensam,
Jag minns chinaskorna mot bläckfiskfosierna,
jag minns musiken från dina slitna hörlurar,
Vet att jag inte kan skala bort
allt som har hänt,
Men jag kan sitta brevid dig
och hålla om dig
så länge det krävs.
Poetry by Sofia
Read 947 times
Written on 2007-08-06 at 02:18
Save as a bookmark (requires login)
Write a comment (requires login)
Send as email (requires login)
Print text
Hanna.
I know you feel lonely,I have touched on
the seams
of your costome-made suffering,
your body, shivering on the granite in
the staircase
is a torment with I
want
to gather away from your
freckled shoulders.
It feels like
I break down in pieces
when you cry,
how you hide your self
in your hands
and let me
sit there and stare straight in front of me.
you presses the fingers
agains the spotted eyelids
and try to exchange everything,
see if there is purchase on approval
on the memorys you realy don't
need.
I know that you feel lonely,
I remember the chinashoes against the octopusfossils,
I remember the music from your worn out earphones,
knows that I can't peel off
everything thats happend,
but I can sit next to you
and hold my arms around you
as long as it takes.
The original:
Jag vet att du känner dig ensam,
jag har känt på
sömmarna
av ditt costome-made lidande,
din kropp, darrande på graniten i
trappuppgången
är en plåga som jag
vill
kunna plocka bort från dina
fräkniga axlar.
Det känns som
Jag bryts i bitar
när du gråter,
hur du gömmer dig själv
i händerna
och låter mig
sitta där och stirra rakt framför mig.
Du pressar fingrarna
mot de fläckiga ögonlocken
och försöker byta ut allt,
se om det finns öppetköp
på minnen du verkligen inte
behöver.
Jag vet att du känner dig ensam,
Jag minns chinaskorna mot bläckfiskfosierna,
jag minns musiken från dina slitna hörlurar,
Vet att jag inte kan skala bort
allt som har hänt,
Men jag kan sitta brevid dig
och hålla om dig
så länge det krävs.
Poetry by Sofia
Read 947 times
Written on 2007-08-06 at 02:18
Save as a bookmark (requires login) Write a comment (requires login) Send as email (requires login) Print text
|
Coolaaron88 |
| Texts |
 by Sofia Latest textsColor: drabAbsently As If There Was Someone On the battlefield. Borders. |
Increase font
Decrease