only roughly translated. Hi again, long time no see.
Just about a year ago I see now. Time runs fast.


Absently

absently,
hear how the sun rubs against my feet
and the blanket hugs my chest
as a straitjacket and frowns in wrinkled
patterns, frowning in
an absent gaze and the sun
plays in minor along the floor,
the floor bear patiently up my unmade bed
on worn shoulders, shoulders flying up
along my chin and I breathe
between my teeth in a
absent face,
the cat scouts in the window
and the sun rises for each stare
while we two go two dancing
seconds closer to death,
the lamb of death is over
the arm of my armchair
and talking quietly
with the mirror on the wall,
the mirror that hangs me
every morning in the framework and
split me absently
into smaller pieces.





Orginal:

_Frånvarande_

frånvarande,
hör hur solen gnider sig mot mina fötter
och täcket kramar min bröstkorg
som en tvångströja och rynkar vecken
i strålmönster, rynkar pannan i
en frånvarande blick och solen
spelar i moll längs golvet,
golvet bär tålmodigt upp min obäddade säng
på slitna axlar, axlarna flyger upp
längs min haka och jag andas
mellan mina tänder i en
frånvarande grimasch,
katten spejar i fönstret
och solen stiger för varje blick
medan vi två går två dansande
sekunder närmare döden,
dödens lammunge ligger över
armstödet på min fotölj
och talar lugnt
med spegeln på väggen,
spegeln som hänger mig
varje morgon i ramen och
delar mig frånvarande
i mindre bitar.




Poetry by Sofia
Read 855 times
Written on 2009-08-24 at 23:42

dott Save as a bookmark (requires login)
dott Write a comment (requires login)
dott Send as email (requires login)
dott Print text