Daddy's little girl.
I will always beyour little girl,
for you let me be small when I need it.
As Alice when she was chasing after
the white rabbit.
But I shot my rabbit
many years ago.
And I follow the tracks that have dried in
under the carpet,
follow the smell of sulphur,
and fall down on my knees
with the face pointing up against the stars
and feel the scent blood.
The blood that followed the natural sequence of events
from the skin and
away from the future.
I ate the cakes
which made me grow,
I followed the path that led me
to forget
the white fur, which spann
to gold between my fingers.
So I will let you make
me small again,
so I can crawl inside my wonderland
and bury the gun
among the flowers by a animaltomb
and ley down on a plaid
of rabbitskin, Dad.
Orginal:
Jag kommer alltid vara
din lilla flicka,
för du låter mig vara liten när jag behöver det.
Som Alice när hon jagar efter den vita
kaninen.
Men jag sköt min kanin
för många år sedan.
Och jag följer spåren som har torkat in
i mattan,
följer lukten av svavel,
och faller ner på knä
med ansiktet pekande upp mot stjärnorna
och vittrar blod.
Blod som följt det naturliga händelseförloppet
från skinnet och
bort från framtiden.
Jag åt kakorna
som fick mig att växa
Jag följde stigarna som fick mig
att glömma
den vita pälsen som spanns
till guld mellan mina fingrar.
Så jag låter dig göra
mig så liten igen,
så jag kan krypa in i mitt underland
och begrava geväret
bland blommorna vid en djurgrav
och lägga mig på en pläd
av kaninskinn, pappa.
Poetry by Sofia
Read 807 times
Written on 2008-06-25 at 10:54
Save as a bookmark (requires login) Write a comment (requires login) Send as email (requires login) Print text
|
FrancescaLuca |
| Texts |
 by Sofia Latest textsColor: drabAbsently As If There Was Someone On the battlefield. Borders. |
Increase font
Decrease