Inlåst
man känner sig så inlåst
i all den djupa smärta
kastad i en cell
man inte kan ta sig ut från
väggar så höga
endast genom att befinna sig inom dem
får en att se att det inte går
att klättra ut
man kan inte slita sig från sig själv
sitter bara i ett hörn och är tyst
väntar tyst och stilla på att nån ska släppa ut en
men nej
det finns ingen
strävar efter en nyckel som inte finns
varför finns det ett lås utan en passande nyckel?
för att man är lämnad att dö
ensam, tyst och stilla
i ett hörn av sig själv
Poetry by Mikki
Read 1204 times
Written on 2006-12-15 at 23:20
Tags Trapped 
Save as a bookmark (requires login)
Write a comment (requires login)
Send as email (requires login)
Print text
Texts |
by Mikki Latest textsInlåstDear Cepriana II Dear Cepriana... Silent complains Goodbye is the wrong word My favorites105. InsomniaRemembering My Crystal Rose Deep Verses |
Increase font
Decrease